Grader och bälten

För att se hur långt en person kommit i sitt karateutövande finns det olika grader och färger på bältena. Dessa erhålls vid regelbundna graderingar där eleven får visa sina kunskaper för sin instruktör. De som har svarta bälten har dangrader, de som har "färgade" bälten har kyugrader.

Kyu

Det japanska ordet kyu betyder ordagrant "klass". I karate börjar man i en "låg klass" med ett högt nummer (9:e klass) och flyttas allteftersom man lär sig mer och mer uppåt i klasserna tills man når den högsta klassen (1:a klass). I Sverige och i många andra länder visar man detta genom att bära bälten med olika färg på.

Dan

Det japanska ordet dan betyder "grad" eller "steg". Dessa grader går från den lägsta som är 1:a dan till den högsta som är 10:e dan. Graden 1:a dan är den grad som följer omedelbart efter 1:a kyu. På japanska heter den första dan-graden shodan. Det betyder egentligen inte "1:a graden" utan "begynnelsegraden". Därefter är graderna uppkallade efter räkneorden på japanska: nidan är 2:a graden, sandan är 3:e graden osv.

När kan man bli uppflyttad till en högra grad?

Det som krävs för att man skall bli uppflyttad till en högre grad är helt enkelt att man övat och lärt sig tillräckligt mycket. Detta gäller särskilt för kyu-graderna och de s.k. lägre dan-graderna (upp till 4 eller 5 dan). Populärt uttryckt kan man säga att man skall ha fått "tillräckligt mycket karate i kroppen".

Bältesgraderna

Det här med bälten är en sak som många icke karateutövare är snabba att fråga om.. Egentligen är bälten en rätt så västerländsk sak som inte är äldre än vad karaten är i västerlandet d v s från andra världskriget. I Japan hade man en annan syn på bälten, från början bara två stycken: vitt och svart. Vitt betydde att man prövades, svart att man var godkänd som elev till mästaren. I Japan ses det fortfarande så att svart bälte (första graden) innebär att man kan grunderna inget annat. Våra Bältesgrader existerar därför att man lättare ska kunna se vilka som har tränat längre. Dessutom är de bra när en tränare tränar en större grupp samtidigt, då kan han säga att t ex gult och uppåt ska lägga till ytterligare ett slag på tekniken som de lägre graderade kör.

I Shotokan existerar följande bälten: vitt, rött, orange, gult, grönt, blått, brunt och svart. Man börjar med vitt och sedan efter ca en termin får man prova att gradera sig till rött. Efterhand som man kommer upp sig i bältesgrad ökar kraven på teknikerna, snabbheten samt även ansvaret. Bältena medför titlar: Vitt till Blått kallas kohai ("elev" eller "tränande"), brunt till 2:a svarta bältet kallas Sempai (övers. "Instruktör"). 3:e svarta bältet och uppåt kallas Sensei (övers. "Mästare"). Huvudinstruktören i en klubb som ännu inte uppnått 3 dan, bär också titeln Sensei. Den som har det yttersta ansvaret för stilen och dess utvecklande har titeln Shihan (stormästare, överhuvud). Shihans ord är den yttersta sanningen när det gäller hur en teknik ska utföras inom stilen.